Jag tänkte inleda detta inlägg med att lyfta fram en styckningsdetalj som jag skrivit om förut men jag tycker inte att den kan få nog uppmärksamhet - fläsksidan!
Längre ner i inlägget kommer ni få läsa om en sågning och avsaknaden av bra bistromat i Uppsala.
Men om vi börjar med den bra, den goda, den billiga, den okomplicerade och flexibla fläsksidan. Ja den finns ju i många former i butiken och har ofta olika namn beroende på vad som finns kvar och vad som tagits bort på den men det är ju alltid fläsksida. Jag gillar den bäst med revbenen borttagna men med svålen kvar. För den där svålen, som många tar bort, kan ju göras så den blir underbart knaprig och med massa smak. Man kan ju skära vilket mönster man vill i svålen egentligen men poängen med att skära i den är just för att få in både vätska och luft i den så att den blir knaprig, sen är det heller inte lätt att skära i en svål som är stenhård och inte skuren i mönster innan.
Jag har lagt in länken till norska Gilde förut men gör det igen, där får man verkligen en detaljerad beskrivning på hur man lyckas med sin fläsksida. Jag kan säga att jag är lite dålig på det där med att låta den ligga länge i kylen och att dra över lite bra soya när man skurit svålen är att rekommendera!
NÄR ska Uppsala få sig en riktigt bra bistro? När ska man kunna få gå ut å käka i denna stad och lixom veta att här levereras det? När ska man få kunna njuta ett bra stekt andlår med böncassoulet, lammlägg med caponata eller en långkokt osso buco? Jag har ingen lust att gå på min forna arbetsplats Villa Anna varje gång vi ska ut och äta för att vara garanterad bra mat.
Förra helgen va hela älskade tjejgänget på Biztron - ja bara det att stället har det namnet det har så borde man kanske göra en kraftansträngning att leva upp till det. Lokalen har verkligen potential och är murrig och mysig med levande ljus. Men jag är väldigt glad att jag hade det bästa sällskapet, att det va poängen med middagen - att träffa tjejerna. För resten, maten, kaffet och servisen var verkligen inte smickrande. Jag åt flankstek - från grillen - med givna tillbehör. Bad att få lite ceasarsallad eller tomatsallad som fanns som sideorders istället för alternativen; pommes, potatisgratäng eller potatismos. Fick jag inte, men fick lite mer av grönsakerna som redan låg på tallriken. Ni vet sånna wookgrönsaker som man kan köpa frysta i påse, sånna som kom nån gång i början av 2000-talet kanske. Det som låg på tallriken påminde väldigt mycket om det. Sen va det nån blek bearnaise och vitlökssmör till. Låter ju gott som fasiken egentligen, flankstek m/bea och nå gödiga grönsaker. Ok, köttet va faktiskt helt ok tillagat (även om det va få bitar) det ska jag inte klanka ner på men kombinationen och misslyckandet med tillbehören blev bara så extremt tråkigt. Eller är det bara jag? Är det bara jag som ställer för höga krav? Jag hoppas inte det. Men det är så värdelöst när man måste gå från ett ställe och känna att man hade kunnat laga samma rätt så mycket bättre själv. Klart att det är härligt att slå ner sin rumpa vid bordet, bli serverad och slippa diska. Men för mig räcker det inte. Och när dessutom personalen, restaurangchefen tror jag, är så uppenbart trött på sitt jobb och sin tillvaro att han låter sin irritation gå utöver sina gäster så blir jag ännu mer övertygad. Biztron lever inte upp till att vara en bistro, på flera plan, inte bara maten men även avsaknaden av den familjära, hyggliga atmosfären en bistro behöver. TUR att jag har så jädra härliga brudar som väger upp det hela!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar