måndag 25 mars 2013

Lågtempererad oxstek!

Jag ska erkänna en sak, lite av en svag punkt sådär, jag blir sjukt bitter, kort i tonen, stött, ledsen och nästan arg när min mat inte går hem. Det är lixom inte att jag känner tacksamhet av att få lite matnyttig kritik så att jag kan lära mig till nästa gång, nejdå. Speciellt inte när kritiken kommer från italienaren. Och tänk, ändå har jag haft som yrke att ta en sjuhelsikes massa (negativ) kritik från gäster. Men det är som att all den hålla-masken-trevligheten och jag-är-minsann-profesionell bara flyger sin kos på hemmaplan...
Men ni vet väl också att det bara är i Gordon Ramsays program man alltid proklamerar att "gästen alltid har rätt". På ett av mina absolut bästa arbetsplatser som jag haft stod det som nr.1 i arbetsbeskrivningen att "gästerna har sällan rätt". Älskar den inställningen, att man lixom ska lita på sin kunskap och vara stolt över det man gör. Såklart man ibland kan låtsas att gästen har rätt eller så drar man av en charmig uppläxning att entrecôten bör innehålla en god del fett för att ge bästa smaksupplevelse, annars kan man kila någon annanstans om man har lust att käka lövbiff... För den saks skull ska jag inte heller säga att jag är världens bästa gäst i en servitörs ögon om saker och ting går snett. Men jag klagar vart fall inte på att entrecôten innehåller mycket fett.

Ok, vart ville jag komma? Jo, italienarn gillade inte köttet som jag haft i ugnen i 12 timmar...

På 75 grader...

Sa jag 12 timmar?

Och kommentaren; "jag gillade löken" kommer man inte så långt med då.

Så jag blev allt det som jag skrev i den första meningen av inlägget, åt extra mycket kött även fast jag var mätt.

Ok, det gick över efter ett tag. Och imorse skickade jag ett sms och bad Marco kila ner till syrran med en bit kött. Hon uppskattar minsann långtidslagat oxkött tänkte jag. Och på eftermiddagen när vi va ner och drack kaffe och gulla med 1 åringen hör jag syrran säga till Marco; "det där köttet va inget för mig heller"...

Jag tror de menar att det smakar för mycket vilt, lite järnig smak och att texturen blir lite speciell. Men jag gillart, önskar jag hade en köttskärare så kunde man göra supertunna skivor, skulle nog va smarrigt.

Såå... Om någon vill göra kött som tydligen bara jag gillar så kan  ni göra så här:

Badda in en bit oxstek i färsk timjan, salt, peppar och skuffa in i ugnen på 75 grader. Låt stå i minst 10 timmar. den ska helst inte gå över 58 grader. Ta ut den och låt den vila i folie i 30 minuter.

Glacera lite lök och gör en morotskräm till, med lite ingefära gärna, det hade såklart inte jag hemma. Men syrran påminde mig om att det är gott.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar